Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. härskarn, plur. ~, best. plur. härskarna
härsk·ar·en●(mans)person i stark maktställning
samh.yrk.härskarlaterhärskarnatursjälvhärskarevärldshärskareperserrikets härskare○äv. försvagathusets herre och härskarengns/ngts härskare, härskare över ngn/ngtsedan 1464Jönköpings stads tänkebokfornsv. härskare