Svensk ordbok 2009, webbversion

hä`rold substantiv ~en ~er härold·en1ut­ropare av nyhet eller med­delande histor.samh.yrk.stadens härolder förkunnade mörkrets in­brott○spec.bud­bärare histor.härolden redo­gjorde för slagets förlopp○äv. bildligtlärkan, vårens häroldsedan mitten eller senare hälften av 1400-taletProsadikter från Sveriges medeltidfornsv. härold; ur fornfra. herault med samma betydelse; av germ. urspr. med bet. ’härhövding’; identiskt med person­namnet Harald; jfr heraldik 2typ av ceremoni­mästare vid hov e.d. mest histor.serv.yrk.häroldsstav○äv. om person med viss ceremoniell funktion in­om orden e.d.sedan ca 1540