Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
härold·en1utropare av nyhet eller meddelande
histor.samh.yrk.stadens härolder förkunnade mörkrets inbrott○spec.budbärare
histor.härolden redogjorde för slagets förlopp○äv. bildligtlärkan, vårens häroldsedan mitten eller senare hälften av 1400-taletProsadikter från Sveriges medeltidfornsv. härold; ur fornfra. herault med samma betydelse; av germ. urspr. med bet. ’härhövding’; identiskt med personnamnet Harald; jfr heraldik
2typ av ceremonimästare
vid hov e.d.
mest histor.serv.yrk.häroldsstav○äv. om person med viss ceremoniell funktion inom orden e.d.sedan ca 1540