Svensk ordbok 2009, webbversion

hä`rnad substantiv ~en ~er här·nad·en●längre krigs­tåg (i plundringssyfte) åld.mil.vikingarna drog i härnad i öster­led○ngn gång bildligtsam­hället måste dra i härnad mot den organiserade brottsligheten(i) härnad (mot ngn/ngt)sedan 1664av isl. hernaðr ’här­tåg’; bildn. till härja