Svensk ordbok 2009, webbversion

hä`rleda verb härledde härlett, pres. härleder här|­led·er●fast­ställa upp­hovet eller ur­sprunget till ngt Nollnamnet kan härledas från ett gammalt grekiskt ord○äv.fram­ställa (ngt) som följd eller slut­sats av ngt annat; genom slut­ledning e.d. JFRcohyponymdeducera ur en högsta moralisk princip kan ett an­tal etiska regler härledashärleda ngt (från/ur/till ngt)sedan 1734av ty. herleiten med samma betydelse Subst.:vbid1-188611härledande, härledning