Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. härförarn, plur. ~, best. plur. härförarna
här|för·ar·en●anförare av (större) här
mest vid beskrivning av äldre förh.mil.yrk.JFRcohyponymfältherre
den unge härföraren utstrålade segervisshetsedan 1778Härförarn ensam vinner icke slaget, de djupa leder vinna det åt honom.Esaias Tegnér, Epilog vid Magisterpromotionen i Lund 1820