Svensk ordbok 2009, webbversion

hä`rförare substantiv ~n äv. vard. härförarn, plur. ~, best. plur. härförarna här|­för·ar·en●an­förare av (större) här mest vid beskrivning av äldre förh.mil.yrk.JFRcohyponymfältherre den unge härföraren ut­strålade seger­visshetsedan 1778Härförarn ensam vinner icke slaget, de djupa leder vinna det åt honom.Esaias Tegnér, Epilog vid Magisterpromotionen i Lund 1820