Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
härd·en1(botten av) låg ugn för metallframställning och metallhantering
metallurg.tekn.färskhärdsmälthärd○äv. bildligtplats för kärnbränsle i reaktor
sedan 1347privilegier för allmogen på Kopparberget utfärdade av kung Magnus (Svenskt Diplomatarium)fornsv. härþer ’smälthärd’; av ty. Herd ’härd’
2öppet (murat) utrymme för värmande eld
i bostad e.d.; ofta särsk. med tanke på underlaget för det brinnande materialet
hush.JFRcohyponymeldstad
sopa av härdenen ynklig eld brann på härden○ibl. bildligt i uttryck för trygghetsvärden i hemmiljöhemmets härdvid den husliga härdensedan 16653centrum som ngt (oönskat) sprids från
NollJFRcohyponymeldhärd
oroshärdpesthärdrevolutionshärdsjukdomshärdsmitthärdslumområdena var härdar för missnöje och upprorsandaen härd (för ngt)sedan ca 1840