Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n hängmattor
häng|matt·an●anordning för vila eller sömn som utgörs av ett tygstycke eller grovt nätverk som hängs upp i båda ändarna
och för övrigt kan svänga fritt; ofta med antydan om mycket lättjefull vila
heminr.ligga i hängmattanen kåserisamling som passar bra för hängmattani de gamla segelfartygen sov sjömännen ofta i hängmattorsedan 1679via spa. hamaca, fra. hamac av nederl. hangmat med samma betydelse; urspr. av karibiska amaca ’svävande sovnät’; jfr hammock