Svensk ordbok 2009, webbversion

häng`matta substantiv ~n hängmattor häng|­matt·an●an­ordning för vila eller sömn som ut­görs av ett tyg­stycke eller grovt nät­verk som hängs upp i båda ändarna och för övrigt kan svänga fritt; ofta med an­tydan om mycket lättje­full vila heminr.ligga i hängmattanen kåseri­samling som passar bra för hängmattani de gamla segel­fartygen sov sjö­männen ofta i hängmattorsedan 1679via spa. hamaca, fra. hamac av nederl. hangmat med samma betydelse; urspr. av karibiska amaca ’svävande sovnät’; jfr hammock