Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et
häng·et1(lättjefull) vistelse
Nollderas ständiga häng i tunnelbanansedan 1924se hänga
2läge som ger möjlighet att följa med
den framförvarande; vid tävling e.d.
sport.NN leder, men ON har fortfarande häng på honomlaget ligger sist i tabellen men har fått häng på nästjumbon(ha) häng (på ngn)sedan 1950-talet