Svensk ordbok 2009, webbversion

häng substantiv ~et häng·et1(lättje­full) vistelse Nollderas ständiga häng i tunnel­banansedan 1924se hänga 2läge som ger möjlighet att följa med den framför­varande; vid tävling e.d. sport.NN leder, men ON har fort­farande häng på honomlaget ligger sist i tabellen men har fått häng på näst­jumbon(ha) häng (på ngn)sedan 1950-talet