Svensk ordbok 2009, webbversion
häm`tare
substantiv ~n äv. vard. hämtarn, plur. ~, best. plur. hämtarna
hämt·ar·en1vanligen i sammansättn.
behållare för förvaring av ngt vid hämtning
hush.kolhämtaresedan ca 18202vanligen i sammansättn.
person som hämtar ngt
yrk.sophämtaresedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. hämtare