Svensk ordbok 2009, webbversion

häm`tare substantiv ~n äv. vard. hämtarn, plur. ~, best. plur. hämtarna hämt·ar·en1vanligen i sammansättn. behållare för förvaring av ngt vid hämtning hush.kolhämtaresedan ca 18202vanligen i sammansättn. person som hämtar ngt yrk.sophämtaresedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. hämtare