Svensk ordbok 2009, webbversion

häm`nare substantiv ~n äv. vard. hämnarn, plur. ~, best. plur. hämnarna hämn·ar·en●person som ut­kräver hämnd för egen el. annans räkning komm.yrk.en västernbok med titeln ”Hämnaren från Montana”sedan början av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. hämnare