Svensk ordbok 2009, webbversion

häl`sing substantiv ~en ~ar häls·ing·en1(mans)person från Hälsing­land land.yrk.○i plur. ofta om personer från Hälsing­land o­avsett könsedan 1303testamente upprättat av Elisif Johansdotter till förmån för predikarebröderna i Sigtuna (Svenskt Diplomatarium)fornsv. hälsinge(r), bildn. till hals, ev. i bet. ’trång del av ett vatten’ 2ejder­unge av han­kön vars fjäder­dräkt starkt av­viker från den vuxna hannens prakt­dräkt zool.JFRcohyponymguding sedan 1913till sv. dial. hälse ’hals­band’ (fågeln har en vit ring runt halsen); bildn. till hals