Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
häls·ing·en1(mans)person från Hälsingland
land.yrk.○i plur. ofta om personer från Hälsingland oavsett könsedan 1303testamente upprättat av Elisif Johansdotter till förmån för predikarebröderna i Sigtuna (Svenskt Diplomatarium)fornsv. hälsinge(r), bildn. till hals, ev. i bet. ’trång del av ett vatten’
2ejderunge av hankön
vars fjäderdräkt starkt avviker från den vuxna hannens praktdräkt
zool.JFRcohyponymguding
sedan 1913till sv. dial. hälse ’halsband’ (fågeln har en vit ring runt halsen); bildn. till hals