Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et
hälle|berg·et●fast berg(grund)
ofta och urspr. bibl.geol.○äv. bildligt, ofta för att uttrycka att ngt inte ger resultatalla hans varningar föll på hälleberget – och så gick det som det gicksedan 1526Ormens väg på hälleberget.Titel på roman av Torgny Lindgren (1982), filmatiserad av Bo Widerberg (1986); titeln anspelar på Ordspråksboken 30:19 i Karl XII:s bibel, numera ”ormens väg på klippan”