Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
häll·en●begränsad (sluttande) del av bergyta
vanligen mer el. mindre flatslipad
geol.berghällde låg och solade på den varma hällen○äv. om större sten som huggits till för ngt ändamål, särsk. om sådan sten framför öppen spisgravhällmarmorhällspiselhäll○äv. om liknande anordning av annat materialjärnhällsedan 1000-talett.ex. runristad berghäll, Täby, Upplandvanligen runform heli (ack.), fornsv. häll, sidoform till hal ’häll; klippa; hall’