Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. hälgångarn, plur. ~, best. plur. hälgångarna
häl|gång·ar·en●däggdjur som vid gång stöder hela foten mot marken
zool.JFRcohyponymtågångare
människor, apor, björnar och andra hälgångaresedan 1850