Svensk ordbok 2009, webbversion
hä
`
lare
substantiv
~n
äv. vard.
hälarn
,
plur.
~
,
best.
plur.
hälarna
häl·ar·en
●
person som gjort sig skyldig till häleri
jur.
yrk.
sedan 1621
av ty.
Hehler
med samma betydelse, till
hehlen
’dölja, gömma’