Svensk ordbok 2009, webbversion

häl substantiv ~en ~ar häl·en●bakersta parti av fot, i förlängningen av under­benets bak­sida på människor och vissa djur med.hälsenaakilleshälinflammation i hälen○äv. om mot­svarande del av strumpa e.d.ett hål i hälen på sockanhack i hälse3hack i hälarnaall­deles bak­om sigvid förföljelse, tävling e. d.​ det svenska laget ligger etta men har Dan­mark och Italien i hälarna sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. häl; nord., frisiskt och forneng. ord, ev. besl. med 1haj och hå- i håbrand