Svensk ordbok 2009, webbversion
[häŋ`na]
verb ~de ~t
hägn·ar●ofta med partikelnin
omge (med ngt) för att avgränsa
markområde e.d.; t.ex. med stängsel
jordbr.samh.de hade hägnat in marken med stockar○äv. om föremål e.d.med partikelnin
utgöra avgränsning
kring ngt
en hög mur hägnade in parkenhägna (in) ngt (med ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. häghna
Subst.:vbid1-187845hägnande