Svensk ordbok 2009, webbversion

hägna [häŋ`na] verb ~de ~t hägn·ar●ofta med partikelnin om­ge (med ngt) för att av­gränsa mark­område e.d.; t.ex. med stängsel jordbr.samh.de hade hägnat in marken med stockar○äv. om före­mål e.d.med partikelnin ut­göra av­gränsning kring ngt en hög mur hägnade in parkenhägna (in) ngt (med ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. häghna Subst.:vbid1-187845hägnande