Svensk ordbok 2009, webbversion

häck`lare substantiv ~n äv. vard. häcklarn, plur. ~, best. plur. häcklarna häckl·ar·en●person som häcklar komm.yrk.sese1häckla 2 stats­ministern an­sattes hårt av häcklare vid fråge­stundenen religionens ständige häcklareen häcklare (av ngn/ngt)sedan 1733