Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. häcklarn, plur. ~, best. plur. häcklarna
häckl·ar·en●person som häcklar
komm.yrk.sese1häckla 2
statsministern ansattes hårt av häcklare vid frågestundenen religionens ständige häcklareen häcklare (av ngn/ngt)sedan 1733