Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
häckl·ar1bearbeta (lin) genom ett slags kamning i syfte att avskilja blånor
numera vanligen maskinellt
jordbr.häckla (ngt)sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. häckla; av lågty. hekelen, ty. hecheln med samma betydelse; till 2häckla
2avbryta (talare) med närgångna och besvärliga frågor
särsk. som stående inslag i det politiska livet i vissa länder, bl.a. England
komm.oppositionen häcklade regeringens talesman○äv.hånfullt kritisera
han häcklades av kamraterna för sin ”geniala” idéhäckla ngn (för ngt/SATS)sedan 1596till 1häckla 1
Subst.:vbid1-187717häcklande,
vbid2-187717häckling
substantiv ~n häcklor
häckl·an●ett redskap som används vid linberedning, bestående av en träplatta med (järn)taggar i rader
för avskiljning av blånorna
mest histor.jordbr.verkt.○äv.ett fiskredskap med många krokar
sedan 1462Jönköpings stads tänkebokfornsv. häkla; av lågty. hekele med samma betydelse (ty. Hechel); besl. med hake