Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
häck·ar●para och fortplanta sig och föda upp ungar
om fåglar
zool.korsnäbben häckar redan under senvintern○ibl. särskilt med tanke på parningen○äv. i fråga om stillsam sysselsättning i gemenskapvi kan inte sitta här och häcka hela dagenhäcka (ngnstans) (TID)sedan 1805av lågty. hecken med samma betydelse; av omdiskuterat urspr.
Subst.:vbid1-187703häckande,
häckning