Svensk ordbok 2009, webbversion

häck`a verb ~de ~t häck·ar●para och fort­planta sig och föda upp ungar om fåglar zool.kors­näbben häckar redan under sen­vintern○ibl. sär­skilt med tanke på parningen○äv. i fråga om stillsam syssel­sättning i gemenskapvi kan inte sitta här och häcka hela dagenhäcka (ngnstans) (TID)sedan 1805av lågty. hecken med samma betydelse; av om­diskuterat urspr. Subst.:vbid1-187703häckande, häckning