Svensk ordbok 2009, webbversion

hy`vla verb ~de ~t hyvl·ar●jämna till (arbets­stycke) med hyvel arb.komm.först hyvlade de och sedan sand­papprade de○äv. ngt ut­vidgatmed partikelnav hyvla av en ost­skiva○äv. bildligtmed partikelnav kritisera hårt han hyvlade skonings­löst av av­handlingenhyvla (ngt), hyvla (till ngt), hyvla (av ngn/ngt)sedan ca 1520Peder Månssons skrifter (Nordling)fornsv. höfla; till hyvel Subst.:vbid1-187066hyvlande, vbid2-187066hyvling