Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
hyvl·ar●jämna till (arbetsstycke) med hyvel
arb.komm.först hyvlade de och sedan sandpapprade de○äv. ngt utvidgatmed partikelnav
hyvla av en ostskiva○äv. bildligtmed partikelnav
kritisera hårt
han hyvlade skoningslöst av avhandlingenhyvla (ngt), hyvla (till ngt), hyvla (av ngn/ngt)sedan ca 1520Peder Månssons skrifter (Nordling)fornsv. höfla; till hyvel
Subst.:vbid1-187066hyvlande,
vbid2-187066hyvling