Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n hyttor
hytt·an1smältugn för framställning av metall eller glas
metallurg.JFRcohyponymmasugn
○äv. om byggnad med smältugn inom järn- el. glasbruk e.d.den gamla hyttan i Glava glasbruk○äv. om järnbruk resp. glasbruksedan 1340förordning utfärdad av kung Magnus för bergsmännen i Närke (Svenskt Diplomatarium)fornsv. hytta ’smälthytta’; av lågty. hütte ’hydda; hytta’; besl. med eng. hide ’gömma, dölja’
2högsta akterdäck
på äldre segelfartyg
sjö.sedan 17653liten, enkel stuga för övernattning
ofta långt från tätorter, hotell o.d.; särsk. om sådan stuga i Norge
hush.de övernattade i en hytta på fjälletsedan åtm. början av 1990-talet