Svensk ordbok 2009, webbversion

hytt substantiv ~en ~er hytt·en●litet, av­skilt rum för speciellt ända­mål mest på far­tyg; vanligen för över­nattning med knappt ut­rymme för en el. ett par personer arkit.för över­farten hade de beställt en hytt för två personer○ibl. ut­görande en av­skild, mindre byggnad e.d.badhytttelefonhyttsedan 1839av lågty. hütt med samma betydelse; eg. samma ord som 1hytta