Svensk ordbok 2009, webbversion

hyss substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en hyss·et●hemligt (o­tillåtet) före­havande i av­sikt att spela ngn ett spratt ofta om relativt o­skyldigt pojk­streck komm.de hade något hyss för sig när läraren vände ryggen tillsedan ca 1685till hyssa ’gunga; lyfta i vädret’; trol. av ljud­härmande urspr. ”Han gör jämt en massa hyss, den pojken”, sa Lina.Astrid Lindgren, Emil i Lönneberga (1963); pigan Linas karakteristik av titelpersonen