Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
hyss·et●hemligt (otillåtet) förehavande i avsikt att spela ngn ett spratt
ofta om relativt oskyldigt pojkstreck
komm.de hade något hyss för sig när läraren vände ryggen tillsedan ca 1685till hyssa ’gunga; lyfta i vädret’; trol. av ljudhärmande urspr.
”Han gör jämt en massa hyss, den pojken”, sa Lina.Astrid Lindgren, Emil i Lönneberga (1963); pigan Linas karakteristik av titelpersonen