Svensk ordbok 2009, webbversion

hy´men substantiv, best. f. ~, n-genus ●mödoms­hinna med.knyta hymens bandseband 1 sedan 1786; 1669 som äktenskapsmetaforsom anatomisk term av grek. hyme´n ’mödoms­hinna’, besl. med sy; som äktenskapsmetafor av grek. hyme´n ’sång upp­stämd av brud­följe’; besl. med hymn