Svensk ordbok 2009, webbversion
hy´men
substantiv,
best. f. ~, n-genus
●mödomshinna
med.knyta hymens bandseband 1
sedan 1786; 1669 som äktenskapsmetaforsom anatomisk term av grek. hyme´n ’mödomshinna’, besl. med sy; som äktenskapsmetafor av grek. hyme´n ’sång uppstämd av brudfölje’; besl. med hymn