Svensk ordbok 2009, webbversion

hyf`sa verb ~de ~t hyfs·ar1ibl. med partikelntill, utan större betydelse­skillnad bringa i någor­lunda ordning med avs. på före­mål, ut­seende, upp­trädande etc. form.han borde hyfsa (till) sitt språkhyfsa till håret lite!hyfsa (till) ngn/ngtsedan 1662urspr. till lågty. höfsch ’hövisk’; bildn. till 2hov 2bringa (ekvation) till enklaste form mat.om man hyfsar ekvationen 4x + 5 = 2x + 7 får man 2x = 2○äv. med avs. på problem e.d.göra mer över­skådlig vi måste hyfsa fråge­ställningen en smulahyfsa ngtsedan 1745Subst.:vbid1-186596hyfsande, vbid2-186596hyfsning