Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
hyfs·ar1ibl. med partikelntill, utan större betydelseskillnad
bringa i någorlunda ordning
med avs. på föremål, utseende, uppträdande etc.
form.han borde hyfsa (till) sitt språkhyfsa till håret lite!hyfsa (till) ngn/ngtsedan 1662urspr. till lågty. höfsch ’hövisk’; bildn. till 2hov
2bringa (ekvation) till enklaste form
mat.om man hyfsar ekvationen 4x + 5 = 2x + 7 får man 2x = 2○äv. med avs. på problem e.d.göra mer överskådlig
vi måste hyfsa frågeställningen en smulahyfsa ngtsedan 1745Subst.:vbid1-186596hyfsande,
vbid2-186596hyfsning