Svensk ordbok 2009, webbversion

hyfs substantiv, ingen böjning, n-genus ●förmåga att upp­träda hövligt och hänsyns­fullt i um­gänget med an­dra; särsk. hos yngre personer i um­gänge med äldre psykol.gymnastik­läraren an­såg att eleverna saknade hyfssedan 1891till hyfsa