Svensk ordbok 2009, webbversion

huvudstol [hu`v-äv.huv`-] substantiv ~en ~ar huvud|­stol·en●kapital­belopp som ränta beräknas på ngt åld.ekon.sedan 1450Stockholms Stads Jordebok 1420–1474fornsv. hovudhstol; till stol i bet. ’grund­val’