Svensk ordbok 2009, webbversion

huvudman [hu`v-äv.huv`-] substantiv ~nen huvudmän, best. plur. huvudmännen huvud|­mann·en1(juridisk) person som givit ngn full­makt att ut­rätta ngt för sin räkning särsk. jur.jur.yrk.advokaten lämnade in en skrivelse på sin huvudmans vägnartrolöshet mot huvudmansetrolöshet 1 sedan 17342myndighet eller organisation som (juridiskt och ekonomiskt) har an­svaret för viss verksamhet admin.samh.lands­tinget är huvudman för sjuk­husetsedan 17343äldsta manliga med­lem av den äldsta grenen av en släkt vanligen en adlig släkt släkt.yrk.släktens huvudmansedan 1830