Svensk ordbok 2009, webbversion
[hu`v-äv.huv`-]
substantiv ~nen huvudmän, best. plur. huvudmännen
huvud|mann·en1(juridisk) person som givit ngn fullmakt att uträtta ngt för sin räkning
särsk. jur.jur.yrk.advokaten lämnade in en skrivelse på sin huvudmans vägnartrolöshet mot huvudmansetrolöshet 1
sedan 17342myndighet eller organisation som (juridiskt och ekonomiskt) har ansvaret för viss verksamhet
admin.samh.landstinget är huvudman för sjukhusetsedan 17343äldsta manliga medlem av den äldsta grenen av en släkt
vanligen en adlig släkt
släkt.yrk.släktens huvudmansedan 1830