Svensk ordbok 2009, webbversion

huvudförhandling [hu`v-äv.huv`-] substantiv ~en ~ar huvud|­för·handl·ing·en●viktigaste del av förhandlings­omgång jur.○spec. jur.viktigaste, av­görande del av rätte­gång efter för­undersökning o.d. efter­som vittnet ute­blev måste huvudförhandlingen upp­skjutashuvudförhandlingar (mellan ngra) (om ngt/att+V/SATS), huvudförhandlingar (med ngn) (om ngt/att+V/SATS)sedan 1882