Svensk ordbok 2009, webbversion

hu`va substantiv ~n huvor huv·an●(enklare) huvud­bonad som till stor del sluter tätt in­till huvudet ibl. ut­görande del av kappa, mantel e.d. kläd.sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. huva; gemens. germ. ord, nära besl. med huv