Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n huvor
huv·an●(enklare) huvudbonad som till stor del sluter tätt intill huvudet
ibl. utgörande del av kappa, mantel e.d.
kläd.sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. huva; gemens. germ. ord, nära besl. med huv