Svensk ordbok 2009, webbversion

hutt`ra verb ~de ~t huttr·ar●ibl. med partikelntill frysa så att lätta darrningar upp­står fysiol.de huttrade av köld5000 huttrande å­skådare såg bandy­finalenhan huttrade till när solen gick i molnhuttra (till) (av ngt)sedan 1694sv. dial. huttra; av ljud­härmande urspr. Subst.:vbid1-186093huttrande