Svensk ordbok 2009, webbversion

hutt`la verb ~de ~t huttl·ar1visa tveksamhet in­för beslut e.d., särsk. huru­vida ngt ska sparas el. ej vard.komm.ta du resten av tårtan, det är inget att huttla medhuttla (med ngt)sedan 1772jfr no. hutla med samma betydelse, nederl. hoetelen ’slarva; fuska’ 2behandla på förakt­fullt eller nonchalant sätt komm.en dam med skinn på näsan som inte låter sig huttlas medhuttla (med ngn)sedan 1712Subst.:vbid1-186086huttlande