Svensk ordbok 2009, webbversion
hu
`
shållare
substantiv
~n
äv. vard.
hushållarn
,
plur.
~
,
best.
plur.
hushållarna
hus|håll·ar·en
●
(mans)person med förmåga eller lust att spara
och undvika onödiga utgifter
yrk.
en sträng hushållare
sedan 1677