Svensk ordbok 2009, webbversion
hu`sfrid
substantiv ~en
hus|frid·en●tillstånd av lugn och (yttre) samstämmighet i hem
släkt.husfriden tog slut när äldste sonen köpte elgitarr○ibl. med antydan om oförlösta konflikterhon svalde kritiken för husfridens skullsedan 1375Några Gambla Stadgarfornsv. husfridher