Svensk ordbok 2009, webbversion

hu`sfrid substantiv ~en hus|­frid·en●till­stånd av lugn och (yttre) sam­stämmighet i hem släkt.husfriden tog slut när äldste sonen köpte el­gitarr○ibl. med an­tydan om o­förlösta konflikterhon svalde kritiken för husfridens skullsedan 1375Några Gambla Stadgarfornsv. husfridher