Svensk ordbok 2009, webbversion
äv.
hu`sfaderhu`sfader
substantiv husfadern husfäder
hus|far, hus|fadern●gift man betraktad som föreståndare för sin familj
el. sitt hushåll
ngt åld.släkt.yrk.de fick vänta med att sätta sig till bords tills husfadern hade kommitsedan 1528 (i formen husfader); formen husfar sedan 1729