Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n husbönder
hus|bond·en●man som förestår och har bestämmanderätt över ett större hem eller hushåll
särsk. gård e.d.; vanligen om sådan person i förhållande till sitt tjänstefolk
delvis histor.hush.yrk.husbondeväldedrängen var sin husbonde trogenhan tjänade hos en hård men rättvis husbonde○äv.(manlig) ägare till husdjur
JFRcohyponymhusse
den morrande schäfern låg vid husbondens fötterngns husbonde, husbonde till ngnhusbondens röstse1röst 1
sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. husbonde; till hus och bonde
Husbondens röst.Svensk benämning på grammofonskivemärket His Master’s voice; ofta överfört om bundenhet till auktoriteter o.d.