Svensk ordbok 2009, webbversion

hu`sarrest substantiv ~en hus|­ar·rest·en●(till­ståndet att vara under­kastad) förbud att lämna den egna bo­staden tillämpat i vissa länder jur.samh.sitta i husarresthamna i husarrestut­döma husarrest○äv. försvagat i fråga om till­fällig in­stängning, t.ex. av ungdomarpojken satt i husarrest hela efter­middagensedan 1758