Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
hus|ar·rest·en●(tillståndet att vara underkastad) förbud att lämna den egna bostaden
tillämpat i vissa länder
jur.samh.sitta i husarresthamna i husarrestutdöma husarrest○äv. försvagat i fråga om tillfällig instängning, t.ex. av ungdomarpojken satt i husarrest hela eftermiddagensedan 1758