Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n, plur. ~
hunn·ern●vanligen plur.
medlem av ett krigiskt och plundrande ryttarfolk
under folkvandringstiden
land.yrk.hunnerkrigenAttila, hunnernas konungsedan 1420–50 (i sammansättn.)Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. hunar, hynir, plur.; jfr ty. Hunne, kinesiska hiung-nu med samma betydelse; trol. av tatariskt urspr.