Svensk ordbok 2009, webbversion

humm`a verb ~de ~t humm·ar●säga hm som ut­tryck för undran, efter­tanke, tveksamhet e.d. komm.hon hummade och rodnade in­för prästen○äv. en­bart ljud­härmandesjunga hm han hummade med i sångenhumma (ngt)sedan 1913till hm Subst.:vbid1-185307hummande