Svensk ordbok 2009, webbversion

humanite´t substantiv ~en hum·an·itet·en●sinne för med­människornas värdighet och grund­läggande rättigheter som yttrar sig i med­känsla, med­mänskligt upp­trädande o.d. psykol.JFRcohyponymhumanist 2cohyponymmänsklighet 2 humanitetsidealsegrarna visade ingen humanitet mot den besegrade fiendensedan 1628av lat. huma´nitas ’mänskliga egenskaper; mänsklighet’; till human