Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
hum·an·ist·en1person vars utbildning främst inriktats på ämnen med nära anknytning till människan som kulturvarelse
framför allt språk, estetiska ämnen, historiska ämnen och filosofi
pedag.yrk.humanister och naturvetare har inte alltid lätt att förstå varandrasedan 18432person som betonar vikten av respekt för människans värdighet och rättigheter
psykol.yrk.JFRcohyponymhumanitet
en fin liberal humanist som bekämpade slaverietsedan 18113företrädare för den stora antikinspirerade kulturströmningen under renässansen
historia.vetenskapl.yrk.Erasmus av Rotterdam, den kanske störste av humanisternasedan 1811