Svensk ordbok 2009, webbversion

humanis´t substantiv ~en ~er hum·an·ist·en1person vars ut­bildning främst in­riktats på ämnen med nära an­knytning till människan som kultur­varelse fram­för allt språk, estetiska ämnen, historiska ämnen och filosofi pedag.yrk.humanister och natur­vetare har inte all­tid lätt att förstå var­andrasedan 18432person som betonar vikten av respekt för människans värdighet och rättigheter psykol.yrk.JFRcohyponymhumanitet en fin liberal humanist som bekämpade slaverietsedan 18113före­trädare för den stora antikinspirerade kultur­strömningen under renässansen historia.vetenskapl.yrk.Erasmus av Rotterdam, den kan­ske störste av humanisternasedan 1811