Svensk ordbok 2009, webbversion

humanis´m substantiv ~en hum·an·ism·en1å­skådning som fram­häver människans värde och förmåga att ut­veckla sig genom att till­ägna sig väsentliga kultur­yttringar spec. som abstrakt idésystem vetenskapl.politiker talar gärna om demokrati, humanism och frihet○spec. äv. om forskning i ämnen med nära an­knytning till människan som kultur­varelse (snarare än samhälls­varelse)hans bok om romantiken är ett av den svenska humanismens klassiska verk○nu­mera ibl. äv.humanitet ibl. ifråga­satt an­vändningsedan 18732vanligen best. f. sing. en viktig antikpåverkad kultur­strömning under renässansen historia.vetenskapl.humanismen upp­stod i Italienhumanismens åter­upptäckt och ut­givning av de klassiska grekiska författarnasedan 1857