Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
hum·an·ism·en1åskådning som framhäver människans värde och förmåga att utveckla sig genom att tillägna sig väsentliga kulturyttringar
spec. som abstrakt idésystem
vetenskapl.politiker talar gärna om demokrati, humanism och frihet○spec. äv. om forskning i ämnen med nära anknytning till människan som kulturvarelse (snarare än samhällsvarelse)hans bok om romantiken är ett av den svenska humanismens klassiska verk○numera ibl. äv.humanitet
ibl. ifrågasatt användningsedan 18732vanligen best. f. sing.
en viktig antikpåverkad kulturströmning under renässansen
historia.vetenskapl.humanismen uppstod i Italienhumanismens återupptäckt och utgivning av de klassiska grekiska författarnasedan 1857