Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
hull·ing·en●liten utåtböjd hake i spetsen av krok, pil eller harpun
avsedd att hindra spetsen från att glida ut när den väl trängt in
jakt.○äv. om liknande, naturlig bildning på djurfästingen har en massa hullingar på sin sugapparatsedan ca 1585svenskt ord, trol. urspr. sammansatt av hull och en motsvarighet till isl. angi ’tagg; gadd’