Svensk ordbok 2009, webbversion

hull`ing substantiv ~en ~ar hull·ing·en●liten utåt­böjd hake i spetsen av krok, pil eller harpun av­sedd att hindra spetsen från att glida ut när den väl trängt in jakt.○äv. om liknande, naturlig bildning på djurfästingen har en massa hullingar på sin sugapparatsedan ca 1585svenskt ord, trol. urspr. samman­satt av hull och en mot­svarighet till isl. angi ’tagg; gadd’