Svensk ordbok 2009, webbversion
[huŋ`na]
verb ~de ~t
hugn·ar●skänka tillfredsställelse
ngt åld.psykol.JFRcohyponymglädja
nyheten om dotterns förlovning hugnade demhan hugnades med ett dedikationsexemplarhugna ngn (med ngt)sedan 1409öppet brev utfärdat av Laurens Anundsson om gåvor till Riseberga kloster i Närke (Svenskt Diplomatarium)fornsv. hughna; bildn. till hug
Subst.:vbid1-185120hugnande