Svensk ordbok 2009, webbversion

hugna [huŋ`na] verb ~de ~t hugn·ar●skänka tillfreds­ställelse ngt åld.psykol.JFRcohyponymglädja nyheten om dotterns förlovning hugnade demhan hugnades med ett dedikations­exemplarhugna ngn (med ngt)sedan 1409öppet brev utfärdat av Laurens Anundsson om gåvor till Riseberga kloster i Närke (Svenskt Diplomatarium)fornsv. hughna; bildn. till hug Subst.:vbid1-185120hugnande