Svensk ordbok 2009, webbversion

hovkapell [hå`v-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en hov|­kap·ell·et●vanligen best. f. sing. och ofta med versal orkester som är an­ställd vid furste­hov mest histor.musik○i Sverige in­gående i namnet på orkestern vid Operan i Stock­holmKungliga hovkapelletsedan ca 1755