Svensk ordbok 2009, webbversion
hovkapell
[hå`v-]
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
hov|kap·ell·et●vanligen best. f. sing. och ofta med versal
orkester som är anställd vid furstehov
mest histor.musik○i Sverige ingående i namnet på orkestern vid Operan i StockholmKungliga hovkapelletsedan ca 1755