Svensk ordbok 2009, webbversion

horst [hårs´t] substantiv ~en ~ar horst·en●lång­sträckt block i jord­skorpan med plan övre del, som höjt sig mellan parallella förkastningar geol.horstplatåsedan 1888av ty. Horst ’busk­snår; rovfågelsnäste; jord­hög; horst’