Svensk ordbok 2009, webbversion

horrö´r substantiv ~en ~er horr·ör·en●ytterst mot­bjudande före­teelse allmän värderingspråkvet.miss­lyckade produkter, för att inte säga horrörer○spec. om språklig groda e.d.det var fullt av horrörer i över­sättningensedan 1789av fra. horreur med samma betydelse; av lat. horr´or ’rysning; förskräckelse’