Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
horr·ör·en●ytterst motbjudande företeelse
allmän värderingspråkvet.misslyckade produkter, för att inte säga horrörer○spec. om språklig groda e.d.det var fullt av horrörer i översättningensedan 1789av fra. horreur med samma betydelse; av lat. horr´or ’rysning; förskräckelse’