Svensk ordbok 2009, webbversion

hormon [-o´nel.-å´n] substantiv ~et, plur. ~er äv. ~, best. plur. ~erna äv. ~en horm·on·et●ämne som sprids till o­lika kropps­organ genom blodet och reglerar deras verksamhet om naturligt ämne från inre­sekretoriska körtlar el. om mot­svarande konst­gjorda ämne biol.med.hormonbehandlinghormoninsprutningkönshormontillväxthormonett hormon som förhindrar miss­falltill­växten styrs av hormoner från hypofysen○ibl. med särsk. ton­vikt på köns­hormonHan är som tokig efter flickor. ― Jojo, det är hormonernasedan 1912jfr eng. hormone, ty. Hormon; till grek. hormo´n ’stimulerande’, till grek. horme´ ’snabb rörelse; inre drift’