Svensk ordbok 2009, webbversion
[-o´nel.-å´n]
substantiv ~et, plur. ~er äv. ~, best. plur. ~erna äv. ~en
horm·on·et●ämne som sprids till olika kroppsorgan genom blodet och reglerar deras verksamhet
om naturligt ämne från inresekretoriska körtlar el. om motsvarande konstgjorda ämne
biol.med.hormonbehandlinghormoninsprutningkönshormontillväxthormonett hormon som förhindrar missfalltillväxten styrs av hormoner från hypofysen○ibl. med särsk. tonvikt på könshormonHan är som tokig efter flickor. ― Jojo, det är hormonernasedan 1912jfr eng. hormone, ty. Hormon; till grek. hormo´n ’stimulerande’, till grek. horme´ ’snabb rörelse; inre drift’