Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
hop|lapp·ar●vanligen lös förb. i formenhvid513379lappa ihop
nödtorftigt avhjälpa brist hos
ngt som skadats, fallit sönder e.d.
hush.ett gammalt hoplappat segel○spec.förse med bandage
han kom hem från sjukhuset hoplappad och på kryckorhoplappa ngn/ngtsedan 1673Subst.:vbid1-183926hoplappande,
vbid2-183926hoplappning