Svensk ordbok 2009, webbversion

ho`plappa verb ~de ~t hop|­lapp·ar●vanligen lös förb. i formenhvid513379lappa ihop nöd­torftigt av­hjälpa brist hos ngt som skadats, fallit sönder e.d. hush.ett gammalt hoplappat segel○spec.förse med bandage han kom hem från sjuk­huset hoplappad och på kryckorhoplappa ngn/ngtsedan 1673Subst.:vbid1-183926hoplappande, vbid2-183926hoplappning